sent sent skriver jag till dig.

nöjd och glad efter en väldigt trevlig, god och mysig middag med nya bekantskapen A******.

längesedan jag pratat oavbrutet, på ett skönt sätt, med en ny människa i 5,5 h.

han är fin ! Lugn, reflekterande, klok, ambitiös, orienterad på många områden, ickedömande, väldigt trevlig människa helt enkelt! Precis vad jag (och troligen även han) behöver.... En vettig relation med en annan människa där vi finns för varandra. Han har skön humor, skrattar gärna. Gillas ! 

kvällarna lär bli fler när vi ses :)

trötter ska sova nu.

mår lite bättre idag. Men hade dålig uthållighet på jobbet. Usch 

kvällen och A kom som räddande änglar. 

Hej, en ny entré i bloggarnas värld gör jag idag.

När jag var liten skrev jag dagbok. Från 10-års åldern och nånstans i slutet av tonåren höll det i sig till.

Med diverse uppehåll som jag minns det. 

Min första dagbok var låsbar. Lite plastig i materialet och med en häst på framsidan. Brunbeige.

Jag har kvar den i någon kartong någonstans. Vinden troligen.

Många år sedan :)

Men min tanke är rätt lik dagbokstanken. Att skriva för min egen skull. Att skriva av mig helt enkelt.

För det är mycket man inte kan prata med andra om.

Är jag introvert? Inga vänner el dylikt? Nej så är det inte. Tack Gode Gud för det !

Jag är ödmjukt tacksam för mitt liv och innehållet.

Men ändå...... med olika roller i livet blir det på olika sätt med olika människor.

Ser fram emot min nya "vän" bloggen. Tyst accepterande, icke dömande, sätter ord på mina tankar och redo att ta emot när jag har tid och inspiration och/eller desperation nog att skriva.

Har haft kraftigt tunga dagar senaste veckan. Så lik mina symptom från min utbrändhet, 2004, har jag inte haft sen dess.

klarat av att jobba några timmar i taget. Det är otroligt svårt och en mardrömsbalansakt som chef och tillika inspiratör.

Bestämde mig för att ge mig ut i den otroliga sommarvärmen och solen på efm. , det var välbehövligt. Jag hörde fåglarna, men de fick mig inte att le som annars. Bärplockande och pratande människor stängde jag ute med hjälp av tysta hörlurar. 

Har mest spenderat senaste dagarna med att ömsom jobba och hoppas att ingen ska märka hur under isen jag är. Och ömsom isolera mig hemma. Själv. Ja, inget direkt val där.  Yrseln. Den totala bristen på äkthet i min relation med medarbetare och andra som behöver mig. Hörseln och närminnet urholkat.

Jag  vet varför jag mår så här och jag vet också att inom ett år är situationen annorlunda.

Vet dock inte hur jag ska klara tiden fram tills dess just nu..... 

Just nu gillas Erik Tillings "släpp taget" extra mkt. Hoppas att du också uppskattar den.

kramar från mig till dig som behöver det! 

Lyckades dessvärre inte med spotifycopyn.